Om TreMa

Företaget startades den 1 januari 2008. Namnet ”TreMa” kommer från att vi då var tre personer vars namn började på just M och A; Maria, Mariell och Malin. Vi hade ett par kundhästar hos oss hela tiden, men inte tillräckligt för att kunna avlöna alla tre. Med tiden kändes det som att vi satsat på helt fel tidpunkt. Krisen i världen var som djupast, och det människor kunde dra in på, det gjorde de. Som att t ex lämna hästar på träning osv. Efter något år blev vi två Ma då Malin beslutade att satsa på annat. Men skam den som ger sig. Idag finns en större marknad och vi har saker på gång som förhoppningsvis ska marknadsföra oss ännu bättre!

Gården där vi håller till största delen av året ligger i utkanten av Sysslebäck. Byn är belägen i en dalgång, och där finns så kallade hyllor i berget. På en sådan hylla jobbar vi. Utsikten är pampig, och vi har sol så länge det går även under den mörkaste delen av året. Runt oss finns skogar som är milsvida, där både ridstigar och körvägar sträcker sig i alla riktningar.

Vår filosofi är av typen ”back to basic”.

Våra hästar går på lösdrift året om, oavsett ålder och ras. De har torra liggplatser om de vill vila, och de får fri tillgång till grovfoder. Med en viss begränsning med hjälp av finmaskiga nät, då ättiden är viktigare än att de ska få i sig mer energi än de gör av med. Alla hästar här är barfota, verkade efter vildhästmodellen. Vi känner att varje gång vi fått in en häst med skor och ryckt av den dessa, och verkat hovarna rätt, då har vi räddat en individ till!

Vi jobbar också på ett sådant sätt att hästarna förstår vad vi vill, och till och med får dem att vilja samma sak själva! Somliga kallar det NH, men vi kallar det bara för ett naturligt sätt att arbeta med hästar. Mycket av jobbet gör de ju själva i hagen när de fostrar varann. Att sitta och studera hur de beter sig i flocken är den bästa horsemanshipkurs man kan gå…

Det vi strävar efter just nu, och som vi helt enkelt ska lyckas med, det är att omvandla ”halvdåliga” eller t om kasserade travhästar till stjärnor! Den vi har jobbat längst med är väl inne på tredje året nu, men då var ett helt år bara hagvila för att få bli häst igen. Nu börjar vi se att hon svarar på våra mödor, och troligen ska hon kunna komma till start i år. Vi har även några till på kö, några som har en kortare väg förhoppningsvis. Det ska bli underbart roligt när vi äntligen står där vid våra drömmars mål. Då har alla försakade löner och kalla vinterdagar inte längre någon betydelse!