Maria

Född 1966 och började rida på ridskola 1973, då Finnskoga-Dalby Ridklubb slog upp portarna. Men min första hästkärlek var en arbetshäst som hette Putte, som jag träffade när jag var hos min morbror och moster. Minns honom i alla fall från jag var runt 5 år. Fick en egen ponny, Safir, när jag fyllde 13 år. Safir var då 3 år och oinriden. Så det var en utmaning, då han var en mycket busig och energisk ponny! Han blev dock en underbar rid- och körponny som fanns kvar i min ägo tills för några år sen, då jag tvingades ta bort honom pga dåliga tänder. Han var då 32 år och fullt frisk för övrig.

Efter högstadiet jobbade jag på Färjestads travbana hos Carl-Erik ”kometen” Andersson ett tag. Det var där mitt stora travintresse väcktes. 1987 köpte jag den första travhästen tillsammans med några vänner. Skansjäntan var 1 år och våra planer var högtflygande! Nästa häst kom några månader senare – ett varmblod vid namn Lona Launcher.

Sedan har många hästar följt genom åren. Några som kommit och gått, några som blivit kvar. Hade under en period vid Branäsanläggningens början även ett gäng islandshästar som vi bedrev turridning med. Var också med och startade upp en ridskola som drevs ideellt under ca 10 år, innan den ideella arbetskraften sinade och allt lades ner.

Egentligen så är jag utbildad till behandlingsassistent inom missbruk och psykiatri. Jag jobbar extra på ett boende i Malung. Det känns bra att ha en fot i den världen också, dessutom behövs det för ekonomins skull då företaget ännu inte ger sådan avkastning att jag kan leva på det. Drömmen är ju att, på något sätt i framtiden, koppla ihop hästarna med någon form av vård/behandling av beroendepersonligheter/psykiskt sjuka.

Min familj får många gånger vara med på ett hörn och hjälpa till med saker runt stall och hästar. Min man Stefan är den som kör traktor och bär in mat i hagarna. Han har även gått kurs i barfotaverkning, så han sköter en del av det arbetet också. Sönerna Jimmie och Julius gör även de ett handtag då och då!